Surrning

Metod för att hindra last från att flytta sig eller tippa med hjälp av surrningsanordningar, till exempel spännband.

Vilka krafter lastsäkringen ska klara

Enligt 7 § i Transportstyrelsens föreskrifter om lastsäkring (TSFS 2017:25) ska lastsäkringen kunna motstå 0,8 gånger lastens vikt framåt, 0,5 gånger i sidled och 0,5 gånger bakåt. För en last som väger 10 000 kg betyder det 8 000 kg framåt och 5 000 kg åt sidan och bakåt.

De allmänna råden till 8 § säger att lasten bör säkras genom låsning, förstängning eller surrning, eller en kombination av dem, och att lasten vid risk för tippning bör säkras i sidled med 0,6 gånger lastvikten.

Surrning mot flaket: överfallssurrning

Överfallssurrning — som också kallas friktionssurrning eller nedtryckande surrning — går över lasten och pressar den mot flaket. Den ökar friktionen mellan lastens botten och flaket, eller lagret under om lasten ligger i flera lager, och fungerar därför bäst när friktionsfaktorn är hög.

Kraften nedåt skapas av hur hårt surrningen spänns, och begränsas normalt till utrustningens STF-värde; LC-värdet är inte det som räknas här. Över last som kan tryckas ihop sjunker spänningen under resan, ofta kraftigt, så surrningen bör dras åt igen eller en annan metod väljas.

Surrning mot rörelse åt sidan, framåt och bakåt: direkt surrning

Vid direkt surrning förbinds lasten med surrningspunkter på fordonet, och surrningen tar upp kraften när lasten börjar röra sig. EU:s riktlinjer för lastsäkring beskriver fyra varianter:

• Diagonal surrning — fyra surrningar ungefär i flakets diagonaler, från surrningspunkter på lasten till surrningspunkter på fordonet.
• Parallell surrning — åtta surrningar, två i varje riktning.
• Loopsurrning — används oftast mot rörelse i sidled hos långa lastenheter. Surrningen går under lasten och tillbaka över den; minst tre och helst fyra används.
• Surrning med grimma — mot rörelse i en riktning, oftast framåt eller bakåt.

Utrustningen ska vara märkt

Surrningsdon och annan flyttbar lastsäkringsutrustning ska vara märkt med sin hållfasthet enligt de standarder som föreskrifterna hänvisar till, eller ha hållfastheten intygad genom certifikat (TSFS 2017:25 14 §).

I provet

Bilaga I till förordning (EG) nr 1071/2009 kräver att du kan upprätta rutiner för lastning och lossning av gods, bland annat stuvning, stöttning och kilning (område G). I kursens fallstudier räknar du bland annat ut vilken kraft lastsäkringen ska klara i färdriktningen.

Källor: TSFS 2017:25 om lastsäkring, Transportstyrelsen · Lastsäkring för vägtransport — europeiska riktlinjer för bästa praxis (2014), EU:s publikationsbyrå · Förordning (EG) nr 1071/2009, konsoliderad, EUR-Lex — kontrollerat 2026-09-24.

Termen står kvar på svenska eftersom provet genomförs på svenska — det är ordet du behöver känna igen på provdagen.